20:11:19
3/1 Dag 9 – Rescue center.
Vi vaknade upp och gick ner för frukost. Vid kl 8 hade vi checkat ut och var i jeepen på väg till ett giraff och ett elefant center i Nairobi. Vi åkte först till girafferna och tittade där. Man fick mata de små och stora girafferna och vissa vågade till och med stoppa en matbit i munnen så giraffen kunde pussa dem. Julia var en av de som gjorde det. Vi tittade på giraffer i alla åldrar och storlekar, den minsta var två månader och var längre än dubbla mig redan då.. Vi fick massa fakta om girafferna och känna på några delar av giraffens ben. Vi fick även veta att vårtsvinen, aka Pumba, har en sjukt liten hjärna och väldigt kort minne. Det är därför de håller sig runt exempelvis girafferna om det skulle komma fara. De skulle se girafferna springa iväg och då skulle de också göra det, men problemet är bara att vårtsvinet skulle glömma bort varför den sprang efter 50 meter eller så. De är ett under att Pumba i Lejonkungen kommer ihåg något som hände honom när han var ett vårtsvinsbarn.
Efter vi var klara där åkte vi till elefant centret för elefantungar som på något sätt förlorat sin mamma, ett barnhem för elefanter alltså. Antingen var mammorna dödade av tjuvskyttar eller andra orsaker som svält. Vi fick först se en grupp med de minsta elefanterna, de var 13 stycken och var upp till 2 år ungefär. De berättade fakta om organisationen, hur allt gick till och sedan presenterade de alla elefanter och hur de räddats, varför och vart. Den andra gruppen med elefanter var från 2 år och uppåt, denna grupp av elefanter var 11 stycken. Även här presenterade de alla namnen och hur de räddats och varför. Jag fastnade för en elefant med ett skadat ben i den yngre gruppen. Han hade blivit skjuten i sitt ena bakben, när han var jätteliten, av en tjuvskytt som även dödat hans mamma. Han har svårt att gå och kan inte sträcka ut sitt ben ordentligt, men han är på väg åt rätt håll och löser sina problem på sitt egna sätt. Han var dock inte lika inne i gruppen men han var inte ensam.
När vi stod och tittade på alla elefantbäbisar som badade i leran och busade runt kändes de alla så glada av att vara där. Julia som stod precis vid ett ”vattenhål” blev nerstänkt i lera men var lika lycklig ändå. . De berättade även att man kunde adoptera en elefant för att hjälpa till och rädda dem så barnhemmet kunde rädda fler övergivna elefanter.
Efteråt åkte vi till flygplatsen för att ta oss från Nairobi till Mombasa och sedan vidare ut till kusten. Flygresan tog endast 45 minuter och det kändes inte som att planet han lyfta innan vi skulle gå ner för landning igen. När vi hade landat väntade en taxi på oss och körde oss 2,5 timme till hotellet. Vi checkade in och gick ner för middag. När vi ätit lade vi oss för att vi var helt slut efter de hektiska men fantastiska dagar vi hittills haft.
