Noca på vift i världen!

2017-01-10
19:50:00

31/12 Dag 6 – Lång Game Drive och nyår.

Vid tio i nio gick jag och Oliver upp, vi åt frukost tillsammans och efter det skulle vi göra oss iordning. Även här var det endast ett skynke som dörr till toan, det täckte inte ens hela öppningen. Men man vande sig snabbt.

Efter det begav vi oss alla sex ut på en lång Game Drive med picknick. Precis som igår fick vi se en massa djur, åka i lite roliga gupp och gropar innan vi stannade för lunch. Han åkte långt ut på ett stort fält där man såg mil åt alla sidor av savann. Vi klev ur och satt i skuggan av ett träd och åt vår goda picknick. När vi var klara fortsatte vår Game Drive i jakt efter att se mer djur. Eftersom Ch och Julia inte var med under gårdagen så hade inte de sätt lejon än, så vi bad föraren vara extra uppmärksam och leta efter dem. Vi körde konstiga vägar och letade och letade. Helt plötsligt känner jag att vi åker ner i ett stort gupp och jag ser min jos som jag håller i handen åka upp en rejäl bit. Min första instinkt var att jag skulle rädda josen, den kunde jag ju inte spilla ut i jeepen. Sekunden efter slog jag i huvudet i taket på bilen och sedan landade jag på sätet igen. Totalt chockad eftersom jag inte visste vad som hänt. Jag sätter händerna runt mitt huvud i ett tappert försök att hålla ihop skallbenet som jag trodde hade gått i miljoner bitar. Oliver som satt bredvid mig i bak hade flugit upp han med och slagit i nacken rejält. De andra klarade sig ifrån allvarliga skador. Jag kunde inte röra huvudet kändes det som och smärtan kom smygande efter ett tag i både nacke, rygg och axlar. Oliver som slagit i nacken kunde inte vrida huvudet alls. Jag hade ingen aning om vad som hände men de andra sa att han åkt ner i ett extremt djupt hål som föraren inte sätt alls då de bilar som åkt innan oss bara åkt förbi utan fara. Vi avbröt Game Driven och resan tillbaka till campen var hemsk, vi stannade vid några lejonhonor på vägen tillbaka för att Ch och Julia skulle få se dem. Varje litet gupp kändes för oss och när vi kom tillbaka var det vila till 100% som gällde. Jag har aldrig hållit min nacke så rak som jag gjorde under den resan hem i hela mitt liv.

Middagen var vid halv åtta idag också och det serverades god mat och stämningen var bra, förutom våra nackar då. På campen bodde det tre andra svenska familjer vilket var trevligt. Efter maten vilade vi lite men det blev snabbt långtråkigt så vi satte oss med mamma och pappa och en annan svensk familj och pratade till ungefär 23 innan vi gav upp och lade oss.

 

 
 
 
 
 
 
 
 
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: