Noca på vift i världen!

När jag försökt somna om ett tag ger jag upp och kollar på klockan. Strax innan sex på morgonen och jag har 1,5-2 timmar kvar att sova. Jag suckar och försöker somna om. Sedan hör jag Linnéa halvt viska "Kan inte du heller sova?", jag svarar ja och båda börjar fnissa av någon anledning. Jag kommer på att det borde vara soluppgång vilken stund som helst så vi klär på oss och går ut mot vattnet för att se om vi kan se något.

Först såg vi mamma och pappa som stod och väntade på solen. Sedan efter ett tag såg vi solen rätt snabbt stiga upp över horisonten. Det var väldigt fint.

Sedan gick vi in och kände att vi lika gärna kunde käka frukost direkt. Vi satte oss ute på balkongen med utsikt över havet där solen fortfarande höll på att stiga högre och högre.

Efter en lång frukost gjorde sig alla iordning. Linnéa drog ner till stranden medan jag och mina föräldrar började dra oss iväg till stadion som ligger en 20 minuters promenad från hotellet. Väl framme kan ni inte gissa vad vi gjorde, eller mera vad jag gjorde.

Vi gick in på ett ställe som heter B!G RUSH Urban Adrenaline. Detta ställe fixar med allt som har att göra med världens största repgunga. Alltså hoppa från en kant, frifall en bit och sedan som en gunga fram och tillbaka ett tag. Det gjorde jag i alla fall och såhär gick allt till:

• läsa och skriva på ett kontrakt
• vänta
• checka in
• hoppa i en sele
• ta massa foton
• lyssna på genomgång om hur man hoppas
• prova att ta "steget" (hoppa från en pall ner på en madrass bara)

När allt detta var gjort som förberedelser innan började vi gå till foten av stadion. Det var jag och två killar i 25 årsåldern (kanske) som skulle hoppa klockan 10. Vi gick tillsammans från kontoret till en trappa som ledde upp till plattformen. Mamma och pappa, tillsammans med de andra åskådarna, gick iväg till läktaren och skulle kolla på när vi hoppade.

Vi blev fastspända i en lina som skulle hålla oss säkra i trappan de 352 trappsteg vi gick upp för (90 meter upp i luften). När vi väl hade kommit hela vägen upp var jag halvt död, min kondis var inte beredd på det, plus att solen låg på vilket gjorde att allt blev varmare än det kunde vart. Hur som helst, när vi kommit upp fick vi sätta oss ner på trappan ett tag och vila. Efter nån minut fick jag, som skulle hoppa först av oss tre, resa på mig och bege mig mot stegen ner till plattformen. Man blev kopplad från en säkerhetslina till en ny, fick vrida och vända på sig. De tog kort och sedan fick jag sakta klättra ner två meter för en smal stege till plattformen. På plattformen stod det två killar och tog emot mig. De kopplade mig till en ny säkerhetslina och förde mig från stegen till hopstället. Där blev jag fastspänd i linan samtidigt som dom gick igenom säkerhet och ställde lite småpratsfrågor.

Sedan fick jag gå ut till kanten och stanna när jag hade tårna över kanten. Sen hörde jag bara "3..2..1.. Big step" och jag föll.

De första tre sekunderna mådde jag skit och jag ville verkligen bara därifrån. Men sen vände det och allt blev sjuukt häftigt. Först ett 60 meter frifall och sedan svingar man i upp runt 100km/h. Allt var bara så sjukt!

När gungandet lugnat ner sig lite blev man upphissad till plattformen igen och fick klättra upp till trappan igen. Sedan var det tur för den andra killen, och sedan den sista. När alla hoppat och vi var redo begav vi oss ner för trappan. Väl nere möttes vi av de som kollat på. Tog massa foton och sedan gick alla tillbaka till kontoret.

Efter att jag hoppat åkte vi upp till toppen av stadion för att få utsikt över Durban. Sedan gick vi tillbaka till hotellet för att byta om till badkläder och ta det sista doppet för resan.

När jag och pappa badat klart gick vi tillbaka in igen. Vi packade det sist och gjorde iordning oss. Jag och Linnéa tog med oss presenter (svensk choklad) och gick runt för att säga hejdå till de i personalen vi kommit nära. Alla önskade oss lycka till i framtiden och sade att de skulle sakna oss när vi stack.

När klockan var kvart i tre kom vår shuttlebus och vi begav oss äntligen iväg tiöö flygplatsen. Vi checkade in väskor, fick boardingkort (typ 700 gånger då de inte fick till mamma och pappas biljetter), gick genom säkerhetskontrollen och hittade ett café som vi satte oss vid och spelade kort.

Sedan var det dags för boarding. Flygresan hem gick bra. Jag sov till och från, kollade på serier, åt helt okej mat och lyssnade på musik.

Flygresan: 

Durban till Johannesburg - ca 1h

Johannesburg till Doha - ca 8,5h

Doha flygplats - 1,5h

Doha till Stockholm - 6,5h

Nu har jag landat, packat upp och andats ut igen. Inte Siv månad med nya erfarenheter och insikter. Snart kommer det ett inlägg med lite slutreflektion över månaden som gått på andra sidan jorden.

Kram Noca